Djur och natur är livet

Jag brukar inte lägga mig i politiska debatter, framför allt inte när det gäller lokalpolitik, men nu känner jag att jag måste skriva nånting. I Hökarängen i Stockholm ville alla partier utom Miljöpartiet bygga 70 nya lägenheter, men MP reserverade sig alltså, eftersom de tyckte att ett grönområde naggades i kanten, och de ville använda grönområdet som en del i ett naturreservat som de vill ha där i framtiden.

Alltså, jag förstår att det är brist på bostäder i Stockholm, och på många andra ställen runt om i landet. Men jag tycker att Miljöpartiet gjorde rätt. Vi måste vara rädda om grönområdena, speciellt i närheten av städerna. Det är viktigt att man lätt kan komma ut i naturen, ta en promenad i skogen när som helst. Om man skulle ”nagga i kanten” på grönområdena i Stockholms förorter, så kommer man en dag upptäcka att man har naggat bort hela grönområdet, då har man byggt ihop Hökarängen med Fagersjö, Bandhagen och Svedmyra. Och då finns det inga gräsmattor att spela fotboll på, inga skogsområden att ströva i, ingenstans där man kan gå en trevlig promenad med hunden och ingenstans där man kan plocka bär eller svamp. Då måste man ta pendeltåget några stationer, kanske en timme i varje riktning, för att komma ut i naturen, och det har inte alla tid med. Eller så måste man ta bilen, om man har nån. I vilket fall som helst blir det bara de med tid och pengar som kan hålla på med friluftsliv. Tänk dig att du är ett vårdbiträde som jobbat hårt hela dan, kommit hem, lagat mat åt dina ohängda tonårsbarn. Vad ska du göra sen, sätta dig framför tv:n/datorn, eller gå en promenad i skogen med hunden? Vill vi att alla åtminstone ska ha valmöjligheten? Miljöpartiet vill tydligen det iaf.